Min och många andras läromästare, inom hästar, kärlek, relationer, ridning, hästhantering, kommunikation m.m. Listan kan göras lång och inget jag kan skriva förklarar denna stora och mäktiga själ!
Ord kan inte göra henne rättvisa!
Man måste uppleva henne!
Hon är lite pensionerad nu, sen hösten -07. Hon går med promenader med hundarna, drar lite små timmer med husse, ställer även upp på hans trummande för karolinerna. Hon rids ut i skogen några dagar i veckan och fick i höstas -09 en ny egen rockard som hon gladligen drar runt oss i, så fort hon får. Hon har även fått de sista åren varit biträdande lärare för Juliette.
Red Wind, 1997
Denna donna kom till oss Jan-06, hon var Kentas läromästare och bus ponny!
Hon har ett stort hjärta och mycket välvilja, hon är också en lurig en, som kan testa och hitta på bus, vilket gör henne så underbar!
Hon har blivit stulen av mig från Kenta och vi utbildar oss nu tillsammans i akademisk ridning . Hon är helt grym och snart så ska piruetter, (hennes specialitet), levader och capriollen sitta! Skämt åsido, men mål och drömmar, tillsammans med bilder är det som är vägen dit!!
Nu har hon och Kenta även börjat på en utbildning mot att bli 1:e trumslagarhäst i karoliner föreningen dom är med i, det är träning med trumma, fana, värjor och skott träning med kanoner och musköter, så nu slåss vi om henne!!
Juliette 2006
Eftersom jag bara älskar och avgudar den underbaraste hingsten av dem alla Zeb SKN 2 och Sabina tyvärr inte tog sig efter betäckning 2005 och vår lilla primadonna Red Wind inte tyckte om honom, så 2006 köpte vi den tuffa lilla Juliette.
Hennes mamma är den fantastiska welsh ponnyn Fanny och pappa är då knabstrupper hingsten Zeb.
När han det året, Juliette fötts, släpptes till sin flock, blev kärringarna som tokiga och fjantade och var rädda, MEN inte en, inte! Juliette sprang ur sin flock och rakt efter sin pappa och JAGADE runt honom en stund! Men hon är världens underbaraste och snällaste. Hon blir överlycklig så fort det är ”hennes tur” och det finns inget som verkar vara svårt eller krångligt att förstå för denna tjej!
Nu har Juliette precis fyllt 4år och till våren ska vi börja mer seriöst med träning, helt enligt den akademiska principen, men ut på vägen rider vi redan lite grann.
Nu är underbara Jullan 6 ½ år och vi har ridit regelbundet ca 7 månader, mest ut i skog och mark, men även små träningspass i paddocken och hopp över 60cm hinder. Hon är nu efter värsta tonårs perioden är över en PÄRLA och duktig, snabb tänkt och lättlärd. Hon tycker det är jätteroligt att bli riden och pigg som attan, inte riktigt vad vi är vana vid...
Matilda 1998
Denna hund är den klokaste jag någonsin har träffat! Hon lär sig namn på människor och djur på ett litet kick, räcker att säga i en folksamling ”gå till och ett namn” och hon tar aldrig fel, med den kunskap jag har idag förstår jag ju att hon är en väldigt öppen, kommunikativ hund som också har lätt för att läsa/se våra bilder, även om vi inte visar så tydligt.
Hennes stora passioner i livet är agility, vara med Sabina och att folk kelar med henne!!
Nu är Tilda 13,5 år och hör inte mycket, hon är otroligt rolig nu på äldre dar, hon är fortfarande otroligt leksugen och busar mycket, men har också lagt till sig flertalet olater/egenheter som hon tycker att hon är befogad på ålderns höst. Varje månad ca är det någon ny liten grej!
Denna lilla och mycket speciella hund brukar jag säga att jag fått för mina synder!! Men sista året har jag förstått att hon är här för att arbeta med mig, min korta stubin och mitt dåliga, korta tålamod. Men jag önskar bara hon hade börjat lite lugnare i min utveckling (utbildning). Nu har dessa dåliga sidor hos mig blivit bättre och hon lugnare!
Hon är en hejare på att jaga möss och sorkar, men oftast är det Matilda som fångar dom!! Sen får Ebba dom färdiga att äta av ”stora syster”.
Vi hade diskuterat köp av katt, då hundarna inte hann med att ta alla sork som gjorde hålor som hästarna trampade i. Men vi kom fram till att katt (precis som barn) var något vi skulle vänta med!! Men en dag när vi hälsade på familjen Karmark (där Zeb mfl bor) var det något som skrek i väggen. Jag och grabbarna sprang med ficklampor och grejer och till slut fick vi se en liten kattunge som fastnat mellan ytter och inner vägg från loftet och 1 ½ m ner! Fram med en kabel som vi gjorde ögla på och in kröp den här förståndiga katten och upp till min famn åkte han. Fast alla hårda blickar Kenta gav mig kunde jag inte låta bli –Den här är min!
När han var tillräckligt gammal flyttade han och hans bror Knut-Roger hem till oss!
Vi kunde ju inte låta bli att ta med Knutte hem, Orvar behövde ju en lekkompis och detta ångrarde vi inte en sekund. Dom har haft så roligt av varann fastän dom var 2 helt olika individer!!
När Knutte var ca 1år, råkade han utför något, jag säger en hjärnblödning. Han blev ”lite bakom flötet”, om ni förstår vad jag menar. Samtidigt så märkte vi att balansen inte fungerade som det skulle, han kunde ramla ner från stolen han låg på osv, tog inte emot sig som katter ska. Efter att levt ett år, så här, glad, gossig och som Ebbas favorit, blev han märkbart sämre. Vi var hos 4 olika veterinärer och ingen ville ta tag i problemen. Till slut skulle han på skikt röntgen, men det skulle vi få stå för själva. Detta var något vi absolut inte har råd med (7500-10000:-) så då tog Knutte saker i egna händer. En dag kom han hem och åt sin frukost, gick o lade sig i hundsängen och gick inte mer att få kontakt med. Vi åkte in akut och han fick somna in, lugnt och stilla 23/7 2008.
Jaha, det var det här med Marie och rädda djur. Då mamma katt varit saknad i 4 dygn, så upptäcktes 3 st små själar i höet. 2 av dem var så dåliga att det dog efter någon dag, men en tredje, han kämpade. Skulle bara hjälpa till några dagar på min semester (jag lovade Kenta dyrt och heligt), men dagarna blev till veckor och dem har blivit månader. Han kom innan Knutte försvann och dagen innan, upptäckte vi att Gizmo, på samma sida som Knutte, på samma ställe, hade samma symbol i pälsen, en hästsko. Efter att blivit matad var 4:e timme med ”välling” i flaska, dygnet runt av mig, är detta Kentas katt. Jag kan ta upp han i famnen och klappa och så sträcker jag över honom mot Kenta och minimotorn går igång, jag för honom tillbaka till min famn och ”soppatorsk”, ingen motor. Ja, ja, han är go på sitt sätt, men jag kallar honom Gizmo, den gräslige!
